Vinresa - Del 2: Valpolicella


Det har blivit dags att fortsätta på serien om sommarens vinresa till Italien. Eftersom bloggserien fokuserar på att det är just en vinresa så kommer vi snabbspola förbi både Danmark, Tyskland och Österrike. För att förstå reslängden ner till Italien är det dock värt att nämna att vi gjorde fyra övernattningar innan vi kom till destinationen som den här andra delen ska handla om; Valpolicella.


Resvägen ner till Valpolicella gick från Brenner-passet i Österrike via Bolzano, Trento och längs med Garda-sjöns underbara vyer och klarblå vatten.

Området

Valpolicella är ett vindistrikt i den västra delen av Veneto-området i norra Italien. Det ligger öster om den mycket, för turister, populära och vackra sjön Garda (se första bilden samt kartan här under). Man behöver oftast inte vara vinintresserad för att känna igen namnet, främst för att det i Sverige varit mycket populärt med Amarone-viner, som kommer från just det här området. Det råder lite förvirring kring namnet, då jag stött på fall där man tror att det går att sätta ett likamedtecken mellan Valpolicella och Amarone. Men så är det inte, man producerar betydligt fler viner än Amarone i det här området! Namnet kommer från en blandning av grekiska och latin och betyder något i stil med dalen med många källare (vinkällare då).

Grov skiss på det område som heter Valpolicella Classico.

Vinerna

Även om Amarone är den mest kända vintypen från området, så producerar man en hel rad olika viner här. Om vi börjar i den lättare delen av skalan så hittar vi ett vin som heter bara Valpolicella, precis som området. Detta är förmodligen en av anledningarna till missförstånden som jag nämnde tidigare. Köper man sig en Valpolicella och förväntar sig ett kraftigt Amarone-vin så kommer man bli förvånad. Visst används ofta liknande druv-kombinationer i dessa viner, men tillverkningsprocessen är helt annan, vilket gör att även vinet blir väldigt annorlunda. Ett Valpolicella-vin är lättare i stilen, likt ett Beaujolais-vin, och med en igenkänningsbar ton av sura körsbär (det är godare än vad det låter, jag lovar). Det här är ett vin som ortsborna har som bordsvin, och det är inte ovanligt att det förvaras i kylen och dricks kallt på varma dagar. Vissa producenter väljer att förfina Valpolicella-vinet ett steg, och då kallas det för Valpolicella Superiore. Står det så på etiketten så kan du vara säker på att vinet lagrats på fat i minst ett år samt har minst 12% alkohol.

Vinprovning hos producenten Brigaldara, vars Ripasso och Amarone finns att köpa på Systembolaget. Vår guide Silvia var väldigt tillmötesgående och trevlig.

Vi fick såklart prova ett antal olika Valpolicella-viner, några vanliga och några Superiore. Det vi märkte var att det var betydligt större variation i kvalité på dessa viner än Amarone eller Ripasso, vilket inte är så konstigt eftersom de i betydligt större utsträckning tillverkas för den italienska marknaden jämfört med de dyrare typerna.

Amarone

Tar man en kik på utbudet av Amarone-viner på Systembolaget, så är det svårt att tro att Valpolicella-området fram till så sent som tidigt 80-tal inte alls var särskilt populärt. Det var till och med så att under 60- , 70- och 80-talet stod vissa vinodlingar helt öde utan någon produktion alls. Men där i mitten på 80-talet hände det något, framförallt i Skandinavien men även USA och Tyskland. Efterfrågan på det kraftiga och alkoholstarka Amarone-vinet ökade, och det rejält! 

Vinet har producerats i området sen 50-talet, då det först fick namnet Recioto scapata. Det här namnet säger betydligt mer om vinets historia än vad Amarone gör, då det på italienska betyder ungefär "Recioto som rymt". I det här fallet är det inte vinflaskorna som rymt, utan snarare jäsningen av vinet. Recioto är det söta vin som producerats sen före romartiden, och historian säger att det var av rent misstag som det första Amarone-vinet kom till, genom att det som skulle bli ett sött Recioto-vin fick jäsa mer, vilket resulterade i ett torrare vin med högre alkoholstyrka.
Ett helt ok misstag om ni frågar mig 😉


Corvina-druvan började precis skifta färg mot blåa nyanser.

Det nya namnet kommer från italienskans Amaro vilket betyder bitter, vilket då är i jämförelse med Recioto. Valpolicella fick DOC-status 1968, så efter detta finns det nu en tydlig definition av vad som får kallas för Amarone-vin. Kravet är att vinet innehåller råvara från 45-95% Corvina, 5-50% Rondinella, 0-50% Corvinone istället för Corvina med möjlighet till 15% av någon övrig röd druvsort godkänd i området. Corvina anses vara den finare druvan av dessa, så viner med högre andel Corvina (det är ganska ovanligt med 100% Corvina) har ofta en högre prislapp. Det som gör det här vinet unikt är hur man lagt till ett steg i processen, där druvorna torkas minst till början av December efter skörd, och sedan tillförs den normala processen. Vid torkning lämnar en hel del vatten druvorna, och det som blir kvar blir mer koncentrerat (tänk vindruva jämfört med ett russin) per volymenhet druvor. Det negativa med detta är att mängden vin som går att producera med dessa druvor minskar då det går åt mer råvara per liter vin. Därför är Amarone-vinerna i regel den dyraste serien av viner hos producenter i Valpolicella.

Ripasso

Ripasso är ett vin som togs fram betydligt senare än Amarone, på 80-talet. Vinet görs på en bas av det tunnare Valpolicella-vinet, men där man tar det redan använda torkade druvorna från Amaronen och tillför till det tunnare vinet. Det extra socker som detta tillför gör att jäsningen fortsätter och till sist har man ett vin som är kraftigare än Valpolicella, men lite lättare än Amarone. För att förklara processen på ett mer vardagligt sätt är det lite som att först koka en kanna kaffe, och när den är klar fyller man på vatten igen i kaffebryggaren och brygger en till kanna med samma kaffebönor som den första. Kaffet kommer få färg och smak, men inte alls lika intensivt som den första kannan som då skulle motsvara Amarone i jämförelsen.

 Utsikten från den franska balkongen i vårt rum på Agriturismo El Crear


Boende

Vi fick ganska tidigt i våras erfara att Valpolicella är ett populärt område att besöka under sommarsäsongen. Jag kan anta att det både beror på att vädret inte är lika tryckande hett som i de södra delarna av Italien, tillsammans med att vinerna från området blivit kända världen över. Efter att ha försökt boka vårt förstaval i området, som visade sig vara helt fullbokat, hittade vi ett boende som vi tyckte såg intressant ut på bilderna (läs mer om planeringen samt var/hur vi bokade boende i Italien i del 1 av blogg-serien). Stället vi bokade hette Agriturismo El Crear och låg nära byn San Pietro in Cariano som i sin tur ligger i området Valpolicella Classico. Boendet hade alla faciliteter som man behöver, inklusive AC vilket inte är självklart i det här området. Det fanns även en pool, som var uppvärmd (vilket vi som svenskar inte förstår när det är 30+ ute och man vill svalka sig). Ägaren av Agriturismo:n heter Sara som tillsammans med sin man driver vingården i huset precis bredvid (det är Sara bredvid Silvia på bilden till höger). Hon såg verkligen till att vi skulle trivas och uppleva det bästa av området. Hon till och med bokade in Silvia på klippning hos sin frisör!

 San Giorgio di Valpolicella ligger på höjden mitt i Valpolicella Classico.


Maten

Det är inte bara vinet som lockar oss att besöka Italien åter och åter igen. Maten i Italien, och då speciellt de norra delarna, är helt underbar och har bjudit oss på några av de bästa upplevelserna inom mat som vi kan minnas. Man har tagit fasta på att god mat inte behöver tusen ingredienser, utan går snarare under devisen att fyra ingredienser räcker långt.

Vi hade fått tips långt i förväg om en resturang i området som var värd resan bara den. Det är en populär restaurang med bara 5 bord, så vi bokade ett bord i god tid innan. Restaurangen heter Groto de Corgnan och serverar endast en avsmakningsmeny som varierar med säsongen. Detta var ett bra sätt att få prova på många av de lokala specialiterna, inklusive alla olika typer av vin från olika lokala producenter. Maten visade sig inte vara den bästa vi ätit i området, men servicen var på en helt annan nivå än vad vi tidigare sett i Italien. Bara den detaljen att vår servitös kunde ingredienser så som pärlhöna och kanin på SVENSKA gjorde att vi nästan ramlade av stolen. Imponernade om något!

Rätten på bilden till höger är hemgjord pasta (vad annars) med en ragu gjord på kanin vilket är en lokal specialité. Just den här rätten var nog höjdpunkten i det här området och åts på en restaurang som vi hittade nere vid floden som heter Osteria da Felisse


Entrén till Osteria da Felisse.

Sammanfattning

Detta var vårt första besök i Valpolicella, men det lär inte bli vårt sista. Förvånansvärt kanske inte primärt för vinernas skull, utan snarare för bra boende, magisk mat och trevligt folk. Det finns dessutom alltid fler producenter att besöka. Vi skulle absolut rekommendera att ni besöker området, men kanske i kombination med något annat t.ex. Venedig och/eller Verona. Området är inte tillräckligt stort för en hel veckas semester om man tycker om att göra annat än att ligga vid poolen. Två till tre nätter är lagom för att få chans att besöka ett antal vingårdar och prova på den underbara maten.

Kommentarer

  1. Så himla bra skrivet! Jätteintressant och jag är så imponerad över att du lyssnade och framförallt kommer ihåg det guiderna sagt om vinerna och inte bara tänkte på att få börja smaka på vinerna ( som jag hafe gjort 😂)! Hade man kunnat komma till någon av vingårdarna kollektivt eller är bil en förutsättning?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och kul att det var intressant :) Det krävs några vinprovningar innan man börjar tänka på vad de säger och ser skillnaden mellan producenter (inte bara hur vinet smakar eller vad det kostar).

      Det finns vinturer, ofta på de större vinorterna, där man kan åka med en liten buss runt på olika vingårdar. Tyvärr blir det oftast de större kommersiella producenterna som besöks, så man missar lätt de mindre charmiga familje-gårdarna vid en sån tur.

      Det går att boka upp en privat tur med en sommelier eller liknande, men då blir prislappen en annan.

      /Daniel

      Radera
  2. Kan tänka mig att det kostar med privat tur 😶

    SvaraRadera

Skicka en kommentar