Vem är Enzo Bartoli - Del 3

Nu har det gått lite över ett år sen frågan "Vem är Enzo Bartoli?" besvarades här på bloggen. Vill börja med att tacka för all feedback och uppskattning jag fått sen dess. Jag är inte den som tycker om att lämna saker oavslutade, så även denna serie av inlägg. Så här kommer den tredje delen med lite uppdateringar av vad som hänt sen det första inlägget, och även en liten tillbakablick från tiden innan det första inlägget.

(Länkar till tidigare inlägg: Del 1 Del 2)

Importören

Redan när förra inlägget publicerades hade importören uppdaterat sin hemsida med en uppdaterad text om Enzo Bartoli, som nu blivit en myt. I det här fallet gjorde ordbytet stor betydelse för sanningshalten i historien, enklast är att rådfråga SAOB i frågan:

Skärmdump från Svenska Akademiens OrdBok.

Man kan tycka precis hur man vill om att använda ett påhittat namn i marknadsföring, men nu när historian fått benämningen myt kan man inte längre bekylla importören för ren lögn. Skönt att konsumenten nu kan vara säker på att historien inte är sann, om man kan sin ordbok vill säga.

Några dagar senare seglade så en ny sida upp på Facebook-himeln, närmare bestämt en officiell sida tillhörande importören. Första inlägget var högst relevant till denna serien inlägg:


Skönt att tystnaden från importörens sida äntligen är bruten och att man tar på sig allt ansvar för all misskommunikation. Det viktiga i det här inlägget är dock att man garanterar vinets ursprung (det där som Systembolaget inte garanterar om ni minns deras svar i del 2?). Jag har aldrig trott att vinet INTE skulle vara från Italien och följa alla lagar och regler som gäller kring viner med namnet "Barolo", "Barbera d'Asti" osv. Men skönt att ha det svart på vitt om någon tvekade även på detta.

Tips: Behåll citatet "Vi tar på oss allt ansvar för eventuell misskommunikation som har delats." i minnet till senare i det här inlägget (cliffhanger, jag vet).

Resumé


Eftersom jag till vardags jobbat inom mediabranchen så håller jag koll på vad som skrivs i branchmedia, där Resumé är en av de större publicisterna inom media och marknadsföring. Extra roligt att läsa nyhetsbrevet som skickades ut helgen efter att inlägg nummer två publicerats, där Resumés David Borg utseer inläggsserien till "veckans mest intressanta gräv":
"Veckans mest intressanta gräv inom kommunikation kommer inte från branschpress. Uppfriskande nog kommer den istället från en vinblogg som gjort ett hisnande grävreportage om förfalskad storytelling, skriver David Borg."
Tack David för det, alltid kul när det man lägger sin fritid på uppskattas!

Expressen Allt om Vin


Några dagar efter Resumés artikel så publicerar Expressens temasida Allt om Vin en artikel på samma ämne med titeln "Importör använde påhittad vinodlare för marknadsföring". Det som var intressant med denna artikel var att importören kommenterat det hela. Jag kan tycka att det är underligt att välja att endast kommentera en artikel i Expressen om mina inlägg istället för att svara mig direkt, speciellt eftersom man bemöter Systembolagets svar på mina frågor direkt i artikeln utan att Systembolaget får chans att bemöta kritiken.

Minns ni citatet från Facebook-inlägget ovan? (om inte: "Vi tar på oss allt ansvar för eventuell misskommunikation som har delats."). Som slutkläm i Expressen-artikeln uttalar sig importörens VD Henrik Björck såhär:
"– Hade Systembolaget skött sig hade den här stormen i ett Barolo-vinglas varit över, säger han."
Från att ha varit säker på att Independent Wines Company tagit på sig ansvaret för misskommunikationen skyller man nu alltså allt på Systembolaget, utan att Systembolaget får chans att bemöta denna anklagelse. Systembolaget väljer dock att inte kommentera ytterliggare på detta efter att jag påpekat att importören skyller tillbaka på just Systembolaget.

Livets goda

Jag har fått kommentarer från fler av er som refererar till tidningen och webbsidan Livets goda och deras artikel/recension av Enzo Bartoli Barolo 2013, som nu är spårlöst försvunnen från hemsidan. Men ingenting försvinner på internet, så artikeln finns att återfinna i sin helhet via Internet Archives tjänst Wayback Machine. För att spara er tid så har jag citerat själva recensionen här nedan:
"Enzo Bartolis 2013 Barolo hämtas från ett antal skilda lägen i Barolo; detta för att fånga respektive vingårds särdrag och öka komplexiteten i vinet. Och visst är det 100 % nebbiolo! Här möts vi av en transparent röd färg, så typisk för druvan. Men låt dig inte vaggas in i tron att färgnyansen skulle indikera ett lättare vin. Au contraire, detta bjuder på en stor bouquet med klassiska attribut från nebbiolo. Vi finner en läcker körsbärston som backas upp av en liten touch av nypon och de 18 månaderna på fat har gett en fin tobaksnyans. Med luftning dyker även de torkade rosorna och violen fram samt en försiktig lakritston och en rökighet som påminner om Oolong-te. Smaken visar trots sin ungdom en begynnande komplexitet och det är härligt friskt, typiskt för årgången, samtidigt som körsbärsfrukten är generös. De omisskännliga nebbiolotanninerna är där, rikliga men silkiga, och fatnyansen är integrerad med övriga komponenter.
Eftersmaken är tät, lång och bjuder på en skön mineralitet som tar ett rejält grepp om gommen. Enzo Bartolis 2013 Barolo är oerhört tillgänglig redan idag, särskilt om den luftas en halvtimme i karaff först, men har definitivt ett decennium av lagringspotential i sig.
På tallriken då? Barolo passar till flertalet anrättningar men klickar lite extra med en svamprisotto, gärna innehållandes Karljohan. Ringla gärna en bättre tryffelolja över för den där extra touchen; vinet kommer tacka dig!
Betyg: 90 LGP"
Källa: Internet Archive Wayback Machine. (LGP = Livets Goda-Poäng /Eftersmaks not.)

Kikar man på hemsidans artikel-historik så saknas artikeln där (den publicerades 14/12 -17):
Skärmdump från Livets Goda

Frågor till Livets Goda varför man valde att radera denna recension kvarstår obesvarade då man inte svarar på mina mail, samma taktik som Independent Wine Company med andra ord (nej, inget mail har setts till ännu).

Hur maknadsför man ett fejkvin a.k.a. #friendsofenzo

Vid det här laget vet vi vad som händer när man marknadsför ett vin med en ren och skär lögn; man får skit från alla som vet om att det är just en lögn. Med andra ord är det ingen långsiktig marknadsföringsstrategi. Dock har lögnen redan gjort jobbet, vinerna finns nu på Systembolagets hyllor landet runt. Så hur fortsätter man öka försäljningen nu när lögnen är avslöjad och man varit tvungen att backa till att använda ordet myt?

Moderna marknadsföringsknep fungerar såklart lika bra för vin som för skönhetsprodukter, bilar eller annat som säljer mer med kändisars hjälp (alla vill väl köra samma bil som Zlatan?). Med andra ord gäller det att identifiera sin målgrupp och sen välja ut några profiler som denna målgrupp lyssnar blint på, och då kommer köpa och dricka samma vin som dessa.

Så, vem ställer upp på att fronta ett fejkvin?
Svar: Kocken Christian Hellberg och före detta artisten Marie Serneholt. 





När det kommer till denna typ av marknadsföring tror och hoppas jag att alla användare av sociala medier känner till att den förekommer, alltså att kändisar får betalt för att publicera inlägg där de marknadsför ett varumärke eller deras produkter (annars måste man jobba på sin kunskaper inom källkritik). 

Vad är skillnaden mellan att Zlatan får betalt för att visa upp sig i förarstolen på en Volvo jämfört med det vi ser ovan? För mig är skillnaden att en kock, som förmodligen vill förknippas med kvalité och ursprung när det kommer till vad som serveras i dennes kök, går emot precis denna inriktning genom samarbetet. I Volvo-fallet finns det inget sådant förhållande, då Volvo faktiskt fått bra värden i krocktester, och Zlatan faktiskt presterat enormt bra på fotbollsplanen. Där finns det inget för Zlatan att förlora, för han vet med hög säkerhet att Volvo inte fejkat papper från EuroNCAP med krocktestresultaten. Men i fallet Enzo Bartoli är det nu vida känt att produkten sålts med en osann beskrivning och historia, trots detta väljer en kock att representera varumärket. Det är helt klart ett intressant val.

Slutklämmen

Det har pratats mycket Enzo Bartoli här på bloggen, vilket är bra ur ett konsument-perspektiv. Men det är inte där jag vill lägga min tid, på att prata om fuskviner. Det finns så enormt många seriösa producenter som svettas i vingårdarna för att producera ett vin de kan representera med sitt eget namn på etiketten. För att inte tala om jobbet som krävs från både producent och importör för att få sälja detta vin till oss svenska konsumenter via Systembolaget, utan att ljuga eller använda fulknep (trälådor om ni minns från del 2).

Nedan två bilder från den riktiga producenten bakom Enzo-vinerna, MGM. Tror ni vi hittar de manuella vinpressarna som återfinns på www.enzobartoli.se innanför dessa väggar?

MGM Mondo del Vino Srl, 28 km från byn Barolo
Med stor tveksamhet utanför MGM publika entré

Vad händer nu?

Fortsätt informera alla ni ser som köpt ett vin med namnet Enzo Bartoli! Det enda sättet att bli av med fuskviner i Systembolagets sortiment är att öka medvetandet bland oss konsumenter vad det är vi faktiskt köper. Det är lätt att bli invaggad i att allt på Systembolaget är 100% kontrollerat och "godkänt av staten". Motsatsen har den här historien bevisat om något. Bryt filterbubblan som lätt bildas kring en sådan här företeelse genom att använda hastaggar som #enzobartoli och #friendsofenzo när ni informerar om vinets rätta jag, så kanske vi når ut även till de som är fast i bubblan.

Som vanligt, hör gärna av er till oss med kommentarer, frågor eller annat på kontakt@eftersmak.se.